Q: Hej Malin. Jag har läst din blogg länge nu och jag minns när det tog slut mellan dig och Kim. Jag minns också hur dåligt du mådde och nu är det så att för en vecka sen tog det slut mellan mig och min första kärlek efter lite mer än ett år tillsammans. Just nu känns det som att livet är slut. Hur går man vidare? Jag kan inte ens se framför mig att jag kommer må bra igen. Hur hanterar man att se att ens ex inte verkar må lika dåligt som man själv gör? (vill självklart inte att han ska må dåligt, men jag vill ju ändå märka att han också är ledsen) Hur hanterar man att se att killen blir vän med massa tjejer på facebook och hur hanterar man att helt plötsligt ha noll kontakt efter att ha pratat varje dag i nästan ett och ett halvt år? Och sedan när man träffar någon ny, hur gör man då för att inte jämföra? Känns som att jag aldrig kommer hitta någon som honom. 
Nu kanske allt lät lite rörigt och det är det också, men skulle vara tacksam om du kunde svara efter dina erfarenheter. Kram <3

A: Hej! Jag hoppas att det är okej att jag svarar i ett inlägg (du är ju ändå anonym och du lämnade ingen mailadress) Ja, jag minns det som igår när det tog slut mellan mig och Kim (för er som inte vet så var han min första kärlek. Vi var tillsammans från att jag var 14-16 år) Jag mådde nog lika dåligt som du. Jag menar, han var min stora trygghet, han fanns alltid för mig, man behövde inte sova själv. Han var liksom min styrka. Jag behövde inte stå på mina egna ben utan jag och han var liksom en. Jag har aldrig mått så dåligt som när det tog slut mellan oss. Han var min allra bästa vän och jag ställde mig frågan varje dag i ett halvår. Hur fan går man vidare!? Men det gör man. Det tar bara sin tid.

Jag ljuger inte om jag säger att det tog över ett halvår för mig att komma över honom och jag så mådde dåligt men ibland mådde jag också så jäkla bra. Jag hade all tid för mina vänner, var med Frida hela sommaren och vi blev riktigt tighta. Jag är tyvärr ingen superwoman men om ditt ex visar att han inte mår dåligt. Då tycker jag inte heller att du ska visa det. Det allra viktigaste: Hör inte av dig för mycket, tjata inte, var inte dryg mot honom. Om det någon gång skulle lösa sig så tror jag att han vill ha tjejen han blev kär i, han kommer nog (så är det väl med alla) bara tycka att det blir som en belastning om man är jobbig. En annan grej som gjorde att jag kom över mitt ex var nog för att jag sa upp kontakten helt. Inte några träffar, inga telefonsamta, inte ens ett sms. Jag tog bort honom från facebook (vilket börjar bli en vana lol) och på så sätt kollade jag inte hans facebook. Jag slängde (en del. Givetvis inte allt) saker som påminnde mig om honom. Jag minns att jag hade ett foto på oss som jag hade stoppat ner i en låda. Jag ville inte se fotot så jag öppnade inte skrivbordslådan på ca 3 månader. Jag la över alla våra bilder (ca 3000 haha) till ett minne så jag skulle slippa se dom. Det är jävligt jobbigt och bara detta tog mig tre månader att ta mod till att göra. Så det tar sin tid. Men på ett sätt har jag lärt mig så sjukt mycket. Ibland gör det ont och det måste det få göra också. Jag står på mina egna ben nu. Och jag är sjukt lycklig med det. Jag känner mig dubbelt så starkare och jag kommer aldrig att förlora mig själv i någon annan igen. Givetvis kanske bli kär men aldrig på det sättet, det blir för jobbigt när det tar slut och på så sätt har det blivit enklare att komma över andra. Jag har mig själv och det är det viktigaste. Och Kim är en av dom få som jag inte ångrar att jag har varit med. Vi fick en underbart fin tid tillsammans och det är jag nöjd över. bättre första kärlek kunde man inte ha. Men ibland måste man acceptera att man växer ifrån varandra och att det kanske finns andra, bättre för oss.

Givetvis kommer du att träffa någon ny och kanske jämföra dom men håll det i så fall för dig själv och nämn inget om ditt ex till den nya. Men ja, du kommer nog att jämföra och det kommer nog att göra ont att veta att han inte är som ditt ex. Men tänk då att den här killen har valt att vara med just dig. En dag kommer du att komma över detta. Kanske inte idag, kanske inte morgon. Men det viktigaste är att gråta ut, ha mysiga tjejkvällar, gå ut och träffa nya människor. Sitt inte hemma för alltid och deppa. Som jag alltid brukar tänka:”What's meant to be will be” massa styrkekramar till dig tjejen. Jag tror på dig. Det här klarar du♥